måndag 16 januari 2017

Första dagen på jobbet

Idag var min första dag på jobbet efter att varit hemma nästan nio månader. Så roligt att komma tillbaka! Träffade både anhöriga, boende och personal, alla önskade mig välkommen tillbaka med en kram. Såklart frågade alla efter hundarna som fick vara hemma första dagen.

När jag kom satt goa Kerstin och mina sjukskötetskekollegor och fikade. Viktigt att börja med fika så jag inte glömt det. Träffade chefen som önskar mig välkommen. Pratade med henne om att jag fått alla turer mellan 15-17. Jag får styra det där själv! Och mina kollegor tyckte jag bara skulle ta det lugnt första dagen, säga till om det blir för mycket. Det är sån skillnad att komma tillbaka efter denna sjukskrivning än de andra sjukskrivningarna. Jag känner att här bryr dom sig om mig, att jag ska orka med detta. Är så oerhört tacksam för alla mina medarbetare på äldreboendet jag nu är på.

Anade att jag skulle bara tvungen börja med att fixa så jag kom mig in på datorn. Sedan gjorde jag några små uppgifter. Kunde ju inte bara sitta på rumpan. Fort gick två timmar!


Ligger nu i badet, trött i kropp och knopp efter första dagen. Men så roligt det var. Kanske jag sover gott inatt.


onsdag 4 januari 2017

Det går sakta åt rätt håll

Nu har det gått några veckor sedan sista strålningen. Jag fick ett sår under armen där kanterna var rätt hårda. Smorde med mjukgörande flera gånger om dagen, även med Aloe Vera. På den röda tutten har jag smort mungel som innehåller kortison. Det har gjort ont att sova i vissa lägen. Hade ett sår under tutten också som jag smorde med zinksalva. Det läkte snabbt. Nu är även såret under armen läkt och gör inte ont längre.

Håret växer som tusan, nu måste jag snart fixa frisyren innan jag går ut.

Jag har även börjat sova något bättre. Antidepressiva hjälpte super mot vallningar så jag vaknar inte av att jag är sjöblöt av svett. Det är härligt! Att få sova gör en till en bättre och trevligare människa. 😁 Och jag är inte lika trött och sover hela eftermiddagen heller. Det var jag tvungen för ett par veckor sedan.

Ska börja jobba 25 % den 16/1. Först när min läkare på onkologen sa det kände jag hur ska det gå? Men nu känns det att det kanske funkar. Särskilt om jag inte behöver börja på morgonen. Simultankapaciteten är väl inte den bästa än, inte minnet heller. För mycket ljud för lång stund funkar inte heller så bra. Det blir väl bättre också eftersom.

Jag hade fått ett schema där jag skulle jobba halvdagar, vissa veckor två dagar i veckan och vissa tre dagar i veckan. Så får jag inte jobba för försäkringskassan. Jag får bara göra en fjärdedel på en dag. Så hon som gör schemat får göra om.


Det är tur jag har dessa två som gör att jag måste ut på promenader. Jag har vissa dagar riktigt ont i mina knän och fingrar. Andra dagar kan det vara bättre. Men dom är ett underbart sällskap på dagarna. Dom ska ju också börja jobba nu när jag börjar. Spännande att se hur det går för Hugo. Hebbe är ju van och vet var han ska vara.


Detta lilla charmtroll har jag fått umgåtts med en del. Min högra arm känner jag tyvärr av när jag hållit i henne. Den armen är inte riktigt ok, jag har ont i den emellanåt och jag har inte riktigt kraft i den handen. Jag hoppas det blir bättre.


Men vi kan konsten att mysa, på ett sätt som inte påverkar armen. Hon ger så mycket positiv energi, även om jag blir trött också.

Nu går vi mot ljusare tider, dagarna blir ljusare för varje dag. Jag känner mig något piggare för var dag. Jag hoppas det ska funka att jobba, har ett underbart jobb med underbara människor. Det kan bara bli bättre!