Denna trötthet

Tur jag lagat mat i min Crock Pot så det bara är att värma. Jag är så fruktansvärt trött, sover halvtaskigt på natten. Om det beror på att jag har ont i leder, svettas eller att slangen till porten trycker i halsen när jag ligger på ett visst sätt. Kanske en kombo.

Läste på biverkningar på den antihormon jag ska äta i tio år så kan det tex vara trötthet och ont i leder. Strålningen kan ge trötthet. Dessutom var jag ganska trött efter cellgiftsbehandlingen. Så det är väl bara att vila så. Men påfrestande är det att vara konstant trött.

Trevlig avslutning på denna dag

Börjar dagen med taktikvila då det på kvällen skulle bli middag med jobbet. Sedan var det strålning vid 14-tiden. Väntar här på min tur inne i rummet man får gå till och ta av sig ytterkläderna.

Så här ser det ut. Det finns två sådana rum till varje maskin så det blir lite av löpande band principen.

Idag fick jag ett förband som jag kan sätta på rodnaden eftersom det kliar mest när det är tyg emot. Men jag får prova sätta på oretat hud först för att se om jag tål den. Jag är känslig mot olika förband och tejp. Så nu sitter den på ett annat ställe till imorgon så får jag se hur det går.

Efter strålningen åkte jag till ett litet charmtroll och fördrev tiden. När jag sminkade mig där upptäckte jag att det var lite glest med ögonfransar. På vänster öga är det några få fransar uppe, på höger öga är det några fler. Dom nedre har jag inga alls. Ögonbrynen har också försvunnit helt. Det blev nog så vid cytostatikabehandlingen, men jag har inte sminkat mig på länge så jag har inte märkt det.

På kvällen blev det middag med jobbet. Det är så roligt att dom frågar om jag vill följa även om jag är sjukskriven. Så nu är jag rätt trött. Bara stänga dom blå, ska upp tidigt imorgon. Tillbaka till sjukhuset. 

Bra besked av anestestläkaren

Inte för att jag varit orolig, men det är bra visa upp när det blir lite mer rodnat och svullet. Fick träffa anestestläkaren, som dessutom satt in porten, efter strålningen idag. Det är ingen infektion, en inflammation sa han däremot att det var. Men eftersom det är på huden ovanför porten är det ingen fara. Om det inte blir värre förstås. Han gjorde som den kvinnliga läkaren igår, ringde min läkare på onkologen. Han sa samma till denna läkare som han sa igår. Det kan bli så här efter cellgiftsbehandlingen jag fick sist, Taxotere. Om det kliar allt för mycket ska jag ta antihistamin. Ingen antibiotika behövs. Och eftersom jag är in varje dag så kan dom hålla lite koll. Känns bra! Och jag kunde vara med på vattenträningen.

Träff med läkare idag

När jag var på strålningen idag visade jag upp detta. Det är en rodnad vid porten, lite svullet, värmeökat enligt sjuksköterskan, och det kliar. Efter strålningen tittade en läkare på det, hon ringde min läkare på onkologen som sa att det kan bli så efter behandling med Taxotere. Jag skulle få lämna prover.

Hade även tid hos tandläkaren för att rotfylla de två tänderna jag hade infektion i tidigare. Det gick bara bra, jag har en så duktig tandläkare.

Sedan fick jag åka tillbaka till Nus för att lämna prover. Läkaren ringde sedan och sa proverna var bra, men att det kan vara en infektion i alla fall. Anestestläkaren ville titta på det idag. Men eftersom jag var hemma och det var på eftermiddagen kom vi överens om att jag inte behövde åka in. Blir det värre ska jag åka in akut.

Imorgon är det strålning kl 10, då ska jag säga till sköterskan att kontakta läkaren jag träffade idag. Då skulle hon ordna med anestestläkaren. Så vi får väl se vad det blir imorgon.

Första veckan med strålning

Då har första veckan med strålning passerat. Håret har växt en del, tröttheten är kvar, flåsigheten något bättre men inte bra. Jag och maken fick för oss att åka bort över helgen, bara för att göra något tillsammans bara vi två. Och våra hårbollar förstås.

Här gör min sjuksköterska iordning så jag ska kunna lägga mig där. Jag har ett rum som jag alltid får gå till, och fyra personer som turas om att ha hand om mig. Torsdagar och fredagar är det service på "min" maskin och då får jag komma till en annan. Första veckan röntgas jag varje dag för de ska se att strålningen hamnar rätt. I fredags blev det ingen röntgen, bara strålning. Sedan blir det en kontrollröntgen en gång i veckan.

Så här får jag ligga, med armarna ovanför huvudet. Det är rätt skönt att få ta ner armarna när det är färdigt. I fredags följde yngsta dottern med och hon fick allt förklarat för dig i minsta detalj. Hon fick tom se en 3D bild på min bröstkorg. Det tyckte hon var intressant.

Jag och min trogna följeslagare Anna har börjat på vattenträning som vår fysioterapeut håller i. Det är en lagom start för min trötta kropp när han fokuserar på rörlighet.

Just nu är vi i Boden och hälsar på. Igår var vi runt och hälsade på släkt och vänner. Det var så roligt att höra av en av makens vänner att han har lärt sig något av min resa. Han sa att när han läst det jag skrivit, att även om det är jobbigt en dag, kan jag ändå hitta något positivt i det. Kommer nu inte ihåg exakt hur han uttryckte det, men det var så härligt att höra att han lärt sig något av det jag skriver. Jag blev så glad, det värmer i hjärtat.

Det har blivit en aning rött kring porten, det kliar lite också. Så imorgon blir det att visa upp det när jag är in för strålning. Eller så får jag göra av mig till min sjuksköterska på onkologen. Det strålade bröstet var också lite rött igår men inte lika idag. Nu blir det att ladda för en ny veckas åkande in till stan.

Läkarbesök och röntgen

När jag träffade min doktor idag fick jag recept på ett antihormon som jag ska äta i tio år. Han sa att de flesta tål denna. Och han har haft rätt med allt hittills. Det var några saker jag skulle tänka och ha koll på:

~ Om jag får mensliknande blödning, kontakta onkologen så dom kan skriva remiss till kvinnokliniken. I extrema, extrema, extrema fall kan man få cancer i livmodern. Om man inte gör något/ kollar upp blödningen.

~ Om jag blir tungandad, sluta med tabletten och kontakta onkologen. Samma om jag skulle se en rodnad och svullnad på benet, det kan vara blodpropp.

Biverkningslistan är lång, den har jag sett en gång nu och det räcker. Håller mig till det doktorn sa till att börja med. Han sa också att vallningar och svettningar är vanliga.
Han undersökte även det opererade  bröstet, kollade min arm då den varor lite svullen efter jag var på pysselträff. Allt såg bara bra ut. Ingen svullnad i armen. 

Sedan var det en och en halv timme till magnetröntgen som skulle göras inför strålningen. Det är för att dom ska veta var det ska strålas. Då passade jag och Anna på att få i oss lite indisk mat. På väg dit så låg jag helt plötsligt på marken, landade på båda mina knän. Och det känns nu kan jag säga. Det var en sån där hall fläck i snön, med pudersnö på. Lite onödigt kan jag tycka.

Röntgen gjordes på strålningsenheten där dom även fotograferade mig. Det gjorde dom för att ha som hjälp att se vem jag är.
Så nu är jag uppmärkt. Här har dom tatuerat en prick i vardera sida, nu syns bara ett kors.

Utsidan av vardera överarm har fått ett streck och en tejpbit över.

Och mitt mellan tuttarna har jag fått ett kryss och tejp. Detta ska nu vara där de fem veckor jag ska strålas. Ja tatueringen får jag nog ha resten av livet.

Strålningen börjar på måndag, jag får mer information då. Min doktor sa att man kan få biverkningar av strålningen:

~ Trötthet (Och jag som är så trött redan nu).

~ Tyngdkänsla i armen (Det har jag redan nu och då).

~ Om armen sväller och det blir lymfödem, kontakta sjukgymnasten. Om man inte gör något åt det blir ödemet till fettvävnad och då får man ha en svullen arm.

~ Det kan bli rodnad av strålningen. Bröstet strålas från framsidan mot utsidan, lymfkörtlarna i armhålan. Det rodnande området blir där strålningen "går ut", så bröstet blir rodnaden på utsidan och lymfkörtlarna blir rodnaden vid skulderbladet.

Sedan sista behandlingen försöker jag ta promenader med mina hårbollar. Det blir en hel del vila också. Sista behandlingen var jobbigare än de andra. Jag är fruktansvärt trött. Men något positivt är att jag känner mättnadskänsla och är inte så sötsugen längre. Vätska har jag i kroppen så jag blir flåsig så fort jag gör något. Svullnaden i halsgropen har minskat, det är också skönt.

Förra veckan var jag på min första vattenträning som min fysioterapeuten höll i. Det var en lagom start för min trötta kropp,  så på onsdagar nu här framöver kommer jag gå på det. Skönt att vara i varmt vatten och göra övningar och stretcha.

Jag försöker göra roliga saker som jag mår bra av. För två helger sedan tillbringade jag på pysselträff i Övik. Kikki kom ner från Lillpite på fredag förmiddag och sov över. På förmiddagen då var jag inte så alert. Men det gick över. Får jag bara ta saker i min takt så funkar det rätt bra.

Och så får jag ju träffa min solstråle emellanåt. Hon är så go och glad och ger så mycket positiv energi.