Igår fick jag ett oväntat besök av en god vän, Maria. Det är så trevligt med avbrott i vardagen. Hon ville vara med och fira min sista behandling och det uppskattas oerhört. Hon säger som jag, har inga gröna fingrar och är ingen hejjare på att baka. Men denna blomgrupp har hon gjort själv, bullan köpte hon. Smart kvinna! Och ni ser ju temat på blomman.
Det var en mycket trevlig stund och vi kom fram till ett gäng positiva saker med cellgifterna:
* Allergin är mycket bättre, behöver ej ta medicin för den. Jag klarar vara hos dottern mycket längre än 20 minuter då hon har hund och kanin som jag inte tål.
* Behöver inte fixa frillan när jag ska iväg någonstans. Med mitt lockiga hår innan var jag alltid tvungen göra något på morgonen då det stod åt alla håll när jag vaknade. Och jag känner mig trygg utan hår! Det går mindre schampo, fortare att torka. Kanske jag behåller denna frilla (har haft peruken en gång på stan). Jag behöver inte heller raka mig under armarna. :)
* Mensen är borta! Och jag som haft stora problem med den i över sex år. På kvinnokliniken där jag sökte hjälp för några år sedan sa dom jag kommit in i klimakteriet på de fronten. Men så mycket hjälp fick jag inte. Jag fick piller att äta mot rikliga blödningar. När jag skulle operera bort en bit av bröstet sa den kirurgen att har jag fortsatt problem efter behandlingen skulle jag ta upp det på onkologen för en remiss att ta bort livmodern. Nu behövs inte det. Och det är ju skönt, inga fler ingrepp i dagsläget. Börjar vara som i Die Hard där dom jämför ärren. ;)
* Och så får jag umgås med en av mina allra bästa vän, vapendragare, PB, andra hälft Anna mycket. Och hon är ovärderlig!! Med på alla undersökningar, behandlingar, provtagningar. Även om jag nu kan själv så är det trevligt att ha någon att prata med, för det blir en del väntan. Men när jag fick diagnosen och var i chock själv var det bra med extra öron. Då var även maken med såklart. Han känner sig trygg när Anna har varit med på behandlingarna. Själv har han alltid kommit upp en stund och kollat läget. Sedan gör vi mycket annat roligt jag och Anna, för jag prioriterar roliga saker. Hon är min ventil och kramkompis. Sedan vet jag att hon också tycker det är trevligt att jag är hemma och att vi umgås då hon är sjukpensionär.
* Jag har fått nya vänner som man kanske inte fått annars. Det är också trevligt.
Idag var flåset bättre än förväntat, mest troligt tack vare vätskedrivande tabletterna. Orkade gå efter älven och det har jag inte gjort behandlingsveckan. Nu blir det däremot lite vila. Där kan jag släppa Hugo så han får springa av sig lite energi, Han är så duktig att lyssna, men mindre duktig på att låta Hebbe vara. jag vill inte att det ska vara bus när man går promenad. Har lite finslipning på lydnad och lite andra saker när det gäller honom, men det får jag ta sedan när jag få bättre ork.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar